Mixröstövningar för nybörjare (5 att prova)
· 5 min läsning
Mixrösten är ljudet som de flesta popsångare använder för den övre halvan av sitt omfång: inte bröströstens hela tyngd pressad för högt, och inte falsettens lätta, luftiga klang heller. Den ligger mittemellan, och den är oftast det allra svåraste för en nybörjare att hitta med avsikt, eftersom den definieras av hur den känns och låter snarare än av en ton man kan peka på.
Det är också därför den är svår att lära ut enbart med en text på en sida. Det som följer är fem övningar byggda för att knuffa rösten mot det mellanläget, plus en ärlig redogörelse för vad en app som den här kan och inte kan säga om du har hittat det.
Ljudet du siktar på
Tänk på det mindre som en teknik och mer som ett målljud: tillräckligt fylligt för att inte låta luftigt eller tunt, men utan ansträngningen av att pressa hela bröströsten upp i ett område där den inte vill gå. Sångare beskriver det ofta som att ”prata på tonhöjd” i den övre delen av omfånget, eller som en lätt nasal, framåtriktad placering snarare än en öppen, ropad.
Du kommer inte dit genom att tänka på struphuvudet. Du kommer dit genom att använda vokalformer och konsonanter som gör det rätta ljudet lättare att hitta av en slump, och sedan upprepa det som fungerade.
Varför det känns ouppnåeligt i början
De flesta nybörjare hamnar i ett av två ytterlägen när de stiger: de pressar bröströsten starkare och högre tills den anstränger sig, eller så släpper de över i falsett för att undvika ansträngningen. Mixrösten bor mittemellan, och övningarna nedan använder särskilda vokaler och begynnelsekonsonanter som gör det svårare att falla in i något av ytterlägena utan att märka det.
Fem övningar som bygger den
- ”Nej” 1-3-5-8-5-3-1 (mix). Ett nasalt, lite näsvist ”nej” sjunget uppför ett brutet ackord till oktaven och tillbaka. Den nasala kvaliteten tvingar resonansen framåt i stället för att låta ljudet sjunka bakåt i halsen, vilket oftast är det första tecknet på en äkta mix snarare än en ansträngd bröströst.
- ”Gi” 1-5-8-5-1 (stämbandsslutning). Det hårda ”g”:et sluter stämbanden rent före varje ton, vilket hindrar klangen från att bli luftig när du går uppåt, medan vokalen ”i” håller ljudet smalt och framåt. Det här är övningen att ta till om dina höga toner tenderar att kännas luftiga snarare än ansträngda.
- ”Mum” 8-5-3-1 (uppifrån och ner). Den här börjar högst upp i mönstret och kommer nedåt, med avsikt. Att börja högt och lätt och sedan bära samma lätthet ner till lägre toner lär rösten att inte byta tvärt tillbaka till full bröströst i samma stund som tonhöjden sjunker.
- ”Vi”-siren genom passaggiot. En smal ”i”-vokal glider mjukt genom den del av ditt omfång där brott brukar uppstå. I stället för en hård flip från bröströst till falsett är målet ett glid utan hörbar söm. Om du hör eller känner en tydlig flip är det just det brottet som övningen ska jämna ut.
- Språng 1-5-8 med hållen topp. Två språng uppåt och sedan ungefär två sekunders hållande av den högsta tonen. Det här är den mest krävande av de fem, så det är värt att spara till dess att de andra fyra känns mer bekanta; att hålla mixen under ihållande tryck är något annat än att hitta den kort på väg genom ett mönster.
Arbeta igenom dem i den ordningen de första gångerna. Varje övning snävar in målet lite mer än den förra, och de senare övningarna blir lättare när de tidigare känns naturliga.
Vad appen kan säga och vad den inte kan
Varje ton här får samma återkoppling live som i vilken annan övning som helst: en linje i pianorullen, en färg per ton, en procentsats och en totalpoäng med ett utlåtande som för låg, för hög eller ostadig. Det visar om din tonhöjd stämde med målet, vilket är viktigt för att träna örat och intonationen.
Det visar inte om du faktiskt var i mix i stället för en ansträngd bröströst eller en luftig falsett som råkade hamna på rätt tonhöjd. Appen har inget sätt att skilja bröströst från huvudröst från mix; den bedömningen är fortfarande din, gjord genom att lyssna tillbaka och genom hur tonen kändes i halsen. Uppspelningen efter varje övning, som låter dig höra ditt eget försök tillsammans med pianot och pianorullen, är det mest användbara verktyget här: lyssna efter om vokalen höll sig nasal och framåt i mönstren med ”nej” och ”gi”, eller om den tunnades ut eller blev tjockare på vägen. Att känna igen den skillnaden på gehör är den verkliga färdigheten; träffsäker tonhöjd är bara den del som är lätt att mäta.
Om du vill isolera en enskild ton utanför en hel övning, till exempel för att kontrollera om en viss tonhöjd i ditt passaggio vill sitta lite annorlunda än mönstret antar, ger stämapparaten live dig tonens namn, cent från rätt tonhöjd och en kurva live, utan ett mönster eller en poäng kopplad till den. Det är en användbar lekplats för att pilla på en besvärlig ton innan du lägger tillbaka den i hela mönstret.
Var det passar i ett pass
Mixövningar kräver mer av rösten än en vanlig skala, så de fungerar bäst efter en ordentlig uppvärmning och inte kall. Om du inte har kört någon än, se daglig uppvärmning för rösten på 10 minuter. De förutsätter också att ditt omfång är rätt inställt, eftersom alla fem mönstren transponeras så att de ligger inom det; om du inte har gjort testet av röstomfång tar hitta ditt röstomfång på två minuter upp det först.
När mixen börjar sitta
När de här fem mönstren känns mindre som en jakt och mer som ett upprepbart ljud öppnas två riktningar. Om din röst lutar åt den lättare, luftigare sidan av pop bygger falsettflips, runs och långa fraser vidare på samma passaggioarbete med ett lättare mål. Om du i stället siktar på en starkare, kraftfullare topp tar beltingövningar vid ungefär där mixen slutar och lägger till volym ovanpå samma framåtriktade placering.
”Nej”-arpeggiot är det mest förlåtande av de fem och det snabbaste sättet att känna hur en äkta mix låter i din egen röst. Börja där i appen.